Jag cyklar fram på rosa moln

Av iHanna | Publicerad: 17 maj, 2012

Cresent femto i rosa och vitt

I helgen köpte jag äntligen en ny cykel. Efter flera års minskande cykling och över ett års cykeluppehåll kan jag nu rulla framåt igen. Det är helt underbart att susa fram med vinden i håret, ordentligt instoppat under en lika nyinköpt hjälm förstås. Det är en frihet och en lycka som jag nästan glömt bort.

Cykeln är årets modell av Cresent Femto, med 16 växlar. Det är en hybridcykel, det vill säga en slags blandning mellan en vardagscykel (en cruiser, eller som cykelhandlaren kallade dem: ”tantcykel”) och en sportcykel. Jag kollade lite på cyklar även förra sommaren, för det var då reglaget på min gamla cykel rostade sönder och slutligen fastnade på treans växel (den hade bara tre växlar) så att det blev ännu trögare än vanligt att cykla.

Jag ville så gärna ha en rosa cykel, och det fanns inte några sportiga modeller i rosa tyvärr. Ibland undrar jag om jag blivit färgfixerad, men samtidigt tänker jag: varför inte? Jag gillar och trivs med rosa, så då ska jag banne mig ha det även om det (för många andra människor) verkar vara den mest laddade färgen. Men förra året kunde jag inte bestämma mig för vad jag ville ha. Jag antar att det inte var rätt tid för en ny cykel i mitt liv. Men nu är det det. För plötsligt fanns den bara där, min rosa cykel. Det var kärlek vid första ögonkastet. Först möttes vi på nätet (som med så mycket annat fantastiskt i mitt liv), och sedan var det bara bestämt. Henne ska jag ha!

Min nya cykel kommer i den perfekta färgkombinationen ljust rosa och vitt. I cykelaffären har de, enligt mina önskemål, monterat på stänkskärmar och pakethållare i svart, en snygg kontrast till den ljusa ramen. De har även satt på laglydiga lampor, stödpinne och godkänt lås. Den är så himla snygg att jag ler varje gång jag ser den.

Min förra cykel fick jag i födelsedagspresent av mamma och pappa när jag fyllde 14 år. Den stod på den mörkgröna heltäckningsmattan i mitt rum när jag vaknade på min födelsedag. Glänsande röd och nyfin. Och trots att jag aldrig varit någon speciellt sportig typ har jag haft mycket glädje av min cykel genom åren.

För jag har cyklat mycket på den där cykeln. Genom tonåren och in i vuxenlivet har jag cyklat på samma röda (numera något blekta) cykel. På den har jag cyklat till kompisar för att umgås, till högstadiet, biblioteket, tågstationen, jobbet och senare till universitetet. På den har jag gjort utflykter, balanserat matkassar och skjutsat min lillebror när han var på besök.

Sadeln är sedan länge sönderskuren och blir vattenfylld när det regnar Än mer irriterande och ganska farligt är att handtagen i plast sitter löst! Originalen blev stulna när jag tillfälligt bodde i ett studentgetto under ett par veckor, och de nya som jag fick hos cykelreparatören är bara påtryckta på metallen. Det var på grund av det jag åkte i backen förra våren, med ett handtag löst i handen och cykeln på väg någon annanstans längs trottoarkanten. Det var nära att jag slog ut tänderna, men jag hade tur i oturen och kunde gå därifrån efteråt. Nu går gammcykeln i pension och jag går vidare.

”Jag kan VISST cykla. I SMYG.”
Lotta på Bråkmakargatan

Jag har lovat mina föräldrar att cykla försiktigt. Den är så lätt att trampa att det bitvis känns som att sväva fram på rosa moln. Jag undrar om det ska vara så här lätt? Men jag ska ta det lugnt, åtminstone tills jag lärt mig att att det inte finns någon fotbroms att ta till i nedförsbackarna.

Det är ändå ingen idé att trampa bakåt, det är ju framåt jag ska.

Publicerat i Rekreation | Taggat , , , | Lämna en kommentar

Tacksamhet | utekatt, bokuppdrag & fotodag

Av iHanna | Publicerad: 15 maj, 2012

Happy for Spring

Dagens lista med tacksamhet x 3:

1. Min katt Smilla i full frihet utomhus. Hon jagar bort en nyfiken kattunge från ”hennes tomt”. Deras galopp går över gatan och upp i grannens trädgård. Efter ett tag kommer hon tillbaka och lägger sig i gräset och sträcker på sig. Jag hukar mig ner och kliar henne på magen och bakom öronen. Solen skiner och gräset, skogen och världen är full av fåglar, insekter, spännande intryck och härliga dofter. Fri att gå dit man vill, klättra upp i äppelträden, umgås med familjen eller söka lugnet på en vaderad utestol där man kan slicka tassarna och njuta av vårsolens värme en stund. Sova lite kanske.

Alla frågar mig om jag saknar att ha min katt hos mig. Svaret är både ja och nej. Det känns själviskt att ha henne i lägenhet utan balkong. Jag blir lycklig av att se henne utomhus, av hennes lycka.

2. Jag låtsas vara illustratör och ritar blomstergirlanger och fåglar i en anteckningsbok när jag kommer hem från jobbet. Det är ett faktiskt ”uppdrag” som ska vara med i någon slags bok, och deadline närmar sig. Det är skönt att inte sätta på tv:n eller datorn, bara lyssna på Djungelbarn som hörbok och umgås med min reservoarpenna. Jag blir sittande två timmar i mitt kreativa flow. Sträcker på mig först vid tio, när det mörknat ute.

3. Fick nys om att det var stor fotodag idag 15 maj (aday.org) och hann vara med genom att ta ett par bilder med min smartphone efter lunch. Fantastiskt intiativ!

Vad är du tacksam över?

Publicerat i Tacksamhet x 3 | Taggat , , , | Lämna en kommentar

Kronisk kreativitet

Av iHanna | Publicerad: 14 maj, 2012

Studio

Jag har en sjukdom som heter Kronisk Kreativitet. Det är en sån där sjukdom som man aldrig kan botas ifrån, och som ställer till alla möjliga problem i ens liv. Jag tror att det finns mediciner (lugnande och avtrubbande med stor säkerhet) men det är inget jag undersökt eller känt ett behov av. Istället är detta något jag försöker leva med, och ständigt måste förhålla mig till.

Ibland kan det kännas jobbigt att vara annorlunda och lite udda, men med hjälp av internet och diverse stödgrupper känner jag mig inte längre lika ensam. Jag har förstått att vi är många som lider av kronisk kreativitet. Det bästa man kan göra är att försöka acceptera den man är och använda sig av de förmågor som sjukdomen för med sig.

Symptomen varierar från dag till dag, men typiska tecken är behovet att uttrycka sig i text och bild, en stor skopa nyfikenhet och experimentlusta och i mitt fall, en överkonsumtion av limmstift. Min kroniska kreativitet tar sig uttryck genom färg på fingrarna, dåligt (eller inget) motstånd mot garn- och pysselaffärer och oförståelse för människor som ägnar sitt liv åt att se på tv-serier utan att ha något för händerna.

Följderna av kronisk kreativitet kan vara olika för olika personer. En del fyller vännernas garderober med hemstickade sockor och halsdukar. För dessa personer verkar det helt normalt att äga fler garnnystan än en normalstor person kan sticka upp under en livstid. Några har försökt skaffa sig ett yrkesliv där de kan inkorporera sin kreativa läggning på dagtid medan andra, i all tysthet, målar tavlor och försöker låta bli att fylla anteckningsblock efter anteckningsblock med krumelurer.

Ju fler symptom som blommar ut ju sjukare blir man, dessutom kan kreativiteten vara ytterst smittsam i perioder. Då är det bäst att helt enkelt stanna hemma och gå i mjukisbyxor och målarrock hela dagarna.

Det bästa vi kan göra i dag är att acceptera Kronisk kreativitet eftersom det enda botemedlet är tristess. Biverkningarna från tristess är i många fall dödlig.

Mina råd till den som är kroniskt kreativ:

  • Försök leva så gott det går i det kreativa kaos som råder omkring dig.
  • Andas djupt och använd meditation för att inte stressa upp dig över oundviklig (och ibland ovälkommen) inspiration. Alla idéer kan du inte, och behöver inte, realisera. I alla fall inte på en gång.
  • Städa upp och rensa ut då och då, men inte för ofta.
  • Försök motstå galenskapen men omfamna flow.
  • Acceptera styrkan i ditt behov av skapandet istället för att kämpa emot. Detta kan ge dig kraft, lust och stor glädje.

Malin skrev nyligen om mig:

En blogg som jag upptäckte då i början är iHannas blogg, och den läser jag fortfarande – hennes kroniska kreativitet inspirerar alltid!

Som jag sa, ytterst smittsam. Jag är en smittohärd utan dess like. Malin skrev om hur hon började acceptera sin kreativa sida, och precis som för mig började det i stickningen för att sedan bryta ut i full styrka! Det var hennes inlägg som inspirerade mig att vilja dela med mig av min sjukdomsbild.

Tack Malin för dagens skrivlust som liksom ett skov så hastigt kom över mig.

Publicerat i Kreativitet | Taggat , , , | Lämna en kommentar

Tacksamhet x 3 | foto, familj & ståbord

Av iHanna | Publicerad: 10 maj, 2012

An apple a day...

Tre vackra saker att vara tacksam för skrev jag om i februari. Nu är det redan maj, verkligen på tiden att tänka över allt jag har att vara tacksam för igen. Jag har haft massor av olika listor i huvudet men inte tagit mig tid att skriva ner dem. Eftersom jag är så zen försöker jag nu fokusera och inte se bakåt. Det här är dagens lista, omdöpt till Tacksamhet x 3 eftersom ”3 saker” eller ”3 ting” låter så materiellt på svenska (inte för att det är något fel att vara tacksam för sin materiella välfärd, snarare vill jag inte kalla det viktiga som familj, händelser och vänner för ”saker”).

Jag är tacksam för…

1. Ännu ett fotoprojekt, som stillsamt pågår utan att göra något väsen av sig. Det är jag som i ett par veckor tagit en bild varje dag med min android-telefon. Jag vill göra något med dem, skriva om bilderna, se dem samlade och dela med mig av dem, men just nu har jag inte tid. Men det är ändå skönt att projektet kan pågå och är så lätthanterligt. Bara att komma ihåg att ta fram telefonen en eller ett par gånger per dag och knäppa en bild. I går blev det en bild av mina fötter, idag lunchen.

2. Min familj, som jag umgicks med i går kväll. Pappa blev 67 år och bjöd på trerättersmiddag. Min familj är så fin. Jag är så tacksam för att jag kan träffa dem när jag vill och hur ofta jag vill. Jag är också tacksam alla de dagar då jag inte behöver träffa dem.

3. Mitt nya höj- och sänkbara skrivbord på jobbet, som styrs med elektricitet. Eftersom jag haft problem med ryggen har jag nu fått ett skrivbord som kan bli ett ståbord, och det känns lyxigt och spännande. Nu gäller det bara att använda funktionen och variera arbetsdagen på ett bra sätt.

Vad är du tacksam för?

Publicerat i Tacksamhet x 3 | Taggat , | Lämna en kommentar

Gullefjun hittar hem

Av iHanna | Publicerad: 5 april, 2012

Gullefjun broderad av Hanna Andersson 2012

Påskriset är tungt av pynt och gula fjädrar. Jag har varit i förrådet och hämtat in påsken. I mars började jag sy på den här lilla kyckligen. Och redan hänger tavlan färdig på väggen och gör mig glad.

Inspirationen till kycklingen kommer från textilkonstnärinnan Janet Bolton. Förra året köpte jag hennes bok Patchwork Folk Art. Den handlar om hur man använder applikationer och quilttekniker för att skapa små bilder att hänga på väggen.

Patchwork Folk Art känns som en kursdag med Janet Bolton som lärare. Texten är lätt och ledig, skriven som en berättelse man vill följa från början till slut. Jag har läst boken flera gånger redan, och önskar att den var tredubbelt så tjock. Helheten och enkelheten i det här inspirerar mig otroligt mycket.

Janet berättar vad som inspirerar henne. Hon beskriver hur hon fått idén till flera av sina egna tavlor, hur hon bygger upp dem i lager och vilka kvalitéer hon letar efter i olika sorters tyg. Ingen av teknikerna eller materialen hon använder är avancerade. Har man en liten tygsamling hemma kan man sätta igång direkt.

Frågan är bara: vad ska min tavla föreställa? Vad vill just jag sy? Den eviga 1000-kronors-frågan. Men goa rara Janet har lösningen. Hon säger helt enkelt åt läsaren att börja med något enkelt, ett motiv som hon själv ofta använder: en fågel. Hon ger tillåtelse att börja i det enkla, att härma, att kopiera. Att bara börja utan att tänka och planera så mycket. Hon presenterar till och med färdiga former ur sin skissbok. Och det är förlösande. Prestationskraven sänks och jag behöver inte försöka göra något som liknar det hon gör. Inte alls.

Jag vill inte härma och jag kan inte heller. När hon föreslår ”fågel” får jag plötsligt en bild av mitt motiv i huvudet. En kyckling! Eftersom det är strax innan påsk, så det känns helt rätt. Jag gör en egen snabb, skiss och börjar sedan välja tyger.

Janets egna tavlor har ofta lantliga motiv; djur, barn, landskap, fält och blommor i kruka. De har ett slitet och använt uttryck som gör att de känns älskade, eviga och hemtrevliga redan från början. Janet har en förkärlek för tefärgade tyger och jordiga, bruna toner. Jag älskar hennes stil och vill liksom flytta in i tavlorna! Men jag är inte hon, och min stil är annorlunda.

Därför är min lilla tavla bara min, och det känns otroligt bra.

Det händer inte alltid, men ibland blir man alldeles förälskad i ett kreativit projekt som man håller på med. I efterhand verkar det lite fånigt, som alla förälskelser på avstånd, men när man är mitt i är det alldeles, alldeles underbart.

Glad påsk!

Ytterligare broderad påskinspiration: Inspirerande påskprakt på Broderiakademin och Brodera mera ägg till påsk på Kurbits.

Publicerat i Textilt skapande | Taggat , , , | Lämna en kommentar

Söm från en ö

Av iHanna | Publicerad: 16 mars, 2012

TAST week 4
Kretasöm, vecka 4 2012 i TAST-utmaningen

Jag hittade en kraftig bit vävd tyg i lådan med ofärgade tyger och började fylla det med veckans stygn. Man kan vara säker på att provbit nummer två skulle bli mycket jämnare, snyggare och mer genomtänkt än den första provbiten (som här syns på bild), men någon sådan blir det inte. Ska jag hänga med gäller det att stygna på, utan att tveka. Jag ger varje stygn ungefär en filmkväll, och så blir lappen så full som den blir.

Den vindlande mörkblå tusingfotingen längst ner på den här provlappen är vanlig kretasöm, fast lite väl ojämn. Den används på Kreta för att dekorera kläder och ska sys längs två paralella linjer, eller som fyllningssöm innuti en form.

Den påminner ganska mycket om kråkspark, men mittlinjen ska vara rak här. Det börjar redan bli svårt att komma ihåg stygn, stygnnamn samt hur 17 det skulle sys nu igen. Men övning ger färdighet, och nu har jag i alla fall provat på tusenfotingen, nej, jag menar vanlig kretasöm.

Det blåa honungsmönstret är rader av öppna kretastygn. Den första bilden i Sharons inlägg (om veckans stygn) såg ut som mönstret på en honungskaka, och det tilltalade mig. Så jag sydde stygnet i rader och försökte synka dem, men jag vet inte. Så himla fint blev det ju inte direkt. Det är ett nytt stygn för mig och det kändes ganska struligt att sy, både öppet och vanligt/stängt. Kändes mest skönt när jag slapp fortsätta.

På engelska heter Kretasömmen Cretan stitch

Publicerat i Textilt skapande | Taggat , | Lämna en kommentar

Kråkspark vindlar fram

Av iHanna | Publicerad: 14 mars, 2012

TAST week 3
Vecka 3 i TAST-utmaningen 2012, var kråkspark.

Kråkspark är stygnet med det roligaste namnet, ett sånt namn man blir glad av (stygnen på svenka har annars väldigt trista, intetsägande namn som man lätt glömmer bort). Att få in rytmen i att sy det, tar en liten stund, eftersom man hela tiden vrider på tyget när man syr. Men efter ett par stygn känns det hemvant och trivsamt, om än yrselframkallande. Det vindlar fram, lite som det vill. Än åt höger, än åt vänder, som en fyllekråka ute på promenad.

Fast stygnet får mig alltid att tänka på sjögräs. Jag sydde det på mitt havsbroderi, och i de andras hav – vi gjorde alla varsitt hav i broderigruppen jag är med i. Alla fick sy till något eget, på de andras hav. När det kom tillbaka efter ett år var det fyllt av exotiska fiskar.

Fast visst påminner kråksparken om sjögräs ändå? Man kan riktigt se hur det vaggar i vågorna. Men egentligen är det en dekorationssöm, som ofta används på toktäcken som girlanger, där blommor slår ut från varje ”gren”.

NE skriver: ”kråkspark, populär benämning på en sorts öppen kedjesöm bestående av stygn med tråden lagd i en båge framför nålspetsen, som i kedjestygn, men med nålen förd än från vänster än från höger om mittlinjen, så att en taggig trådkedja uppstår.”

Det svåra, tycker jag, är när man först gör de här bågarna vet man inte hur de kommer se ut förrän man sytt ner stygnet. Hur det blir är en chansning. Vart det barkar hän vet man inte förrän man sytt flera stygn – och då kan det ha vindlat käpprätt åt he… fel håll. Men det är ju också en del av tjusningen.

Kråkspark på engelska kallas feather stitch.

Publicerat i Textilt skapande | Taggat , | Lämna en kommentar

Att byta vykort

Av iHanna | Publicerad: 1 mars, 2012

Omnämnd i VK

Designmadde, som har en av Sveriges finaste inspirationsbloggar, har blivit intervjuad i VK om sitt vackra hem i Västerbotten där matsalen är hennes konstateljé. Jag har en liknande setup här hemma, fast i miniatyr. Hela lilla ettan är min ateljé – allt som oftast i ett kreativit kaos. I intervjun nämnde Madde mitt vykortsbyte vilket känns kul. Till och med webbadressen fick vara med i tidningen, www.ihanna.nu, det är ganska ovanligt. Det är ju alltid trevligt att få lite publicitet, även i det lilla.

Vykortsbytet pågår just nu och det upptar en hel del av min tid och tankeverksamhet även om jag själv inte börjat skapa mina vykort ännu… Det är tredje året jag arrangerar vykortsbytet och i år känns det extra spännande varje gång någon anmäler sig – eftersom jag provar att ta betalt av deltagarna. Det tar en hiskelig tid att kopiera adresser, lägga in epostadresser i registret och svara på frågor.

Vykortsbytet går ut på att man skapar 10 vykort i valfritt material och sedan får 10 vykort tillbaka i brevlådan. Jag har en hel samling med fina kort och jag blir glad varje gång jag bläddrar igenom dem och tittar på alla kreativa uttryck.

Publicerat i Kreativitet | 3 Kommentarer

Tre saker att vara tacksam för

Av iHanna | Publicerad: 18 februari, 2012

Bappelsiner x 3

För ett tag sedan återfann jag en länk till en blogg jag hade glömt bort. Det är en sån där blogg som har ett fantastiskt koncept, ett koncept som kombinerar flera bra aspekter till något fantastiskt. Bloggen heter Three beautiful things och handlar om tacksamhet. Clare Law som driver den skriver varje dag ned tre ”vackra saker” som har gjort henne glad helt enkelt.

Idén är enkel, men jag älskar den just därför. Konceptet kombinerar favoritaktiviteter som listskrivande och återblickande med behovet att bevara dagen. Enkelhet, kort och gott. Att dagligen tänka genom saker man är tacksam för är nyttigt för själen på många sätt, och tacksamhetslistor används ofta som övning i självhjälpsböcker. De hjälper bland annat till att öva upp den viktiga förmågan att notera ”det lilla”.

Idén inspirerade mig då, och det gör den fortfarande. Enkla idéer är geniala just därför att de är genomförbara. Det är lätt att ta till sig dem och lätt att sprida. Jag älskar sånt som är litet men ändå stort. Små idéer som får ta utrymme och därför blir betydelsefulla, som en enkel skrividé som blir en daglig blogg som fortsätter fyllas på i flera år – och som inspirerar andra människor runt om i världen. Visst är det fantastiskt?

Här är min lista idag, bestående av tre saker:

1. Ett brev med posten, och ett sms i telefonen dagen efter. Det kommer från en vän som inte hört av sig på länge, men som nu berättar varför det gått så lång tid. Och jag förstår, och känner igen mig. En vän som vill träffa mig, och som jag saknat.

2. En snäll pappa som ställer upp och hjälper till. Idag hämtade han mig med bil och skjutsade mig till IKEA där jag köpte ett skrivbord. En 2 meter lång underbar skrivbordsskiva som han sedan bär upp för alla trappor till lägenheten. Nu återstår bara att montera benen.

3. Gårdagens mitt-på-dagen promenad. Jag gick ut när solen äntligen kom fram, efter en ganska mulen förmiddag. Drog på mig kappan och en mössa, men mössan hade jag verkligen inte behövt. Sol mot ansiktet, svett i nacken, smältsnö som färgar om skorna men inte läcker igenom, kall luft genom näsan, känslan av frihet och lycka, blandad med en energikick som porlar genom kroppen.

Så kan en lista se ut. Så ser min lista ut, just nu.

Publicerat i Tacksamhet x 3 | Taggat , , | Lämna en kommentar

Langettstygnet bildar en väg framåt

Av iHanna | Publicerad: 26 januari, 2012

TAST week 2: button stitch

Vad hände? Veckorna rusar på. Tiden går för fort och jag har inte hunnit med. Intet nytt under solen alltså, men man kan väl ändå göra ett försök ibland. Jag fattar forfarande inte hur all skrivartid faller undan, ramlar ner i prioordningen timme för timme och blir ingenting innan läggdags. Hur prioriterar den som av misstag inte hittar skrivtid på dygnets 24 timmar? Dåligt om du frågar mig. Ja, i alla fall, idag är detta skrivtiden och klockan är 18:40. Det handlar om broderi, precis som bilden utlovar.

Jag gillar fortfarande årets utmaning (som handlar om att lära sig ett nytt stygn varje vecka under 2012). Det jag syr blir någon slags fulsnygg kartbild men jag har bestämt mig att det hela ska sluta i en märkduk (sampler), en slags bevis för att man lärt sig vissa stygn. Och meningen med utmaningen är ju att man ska lära sig något, att experimentera med tråd. För mig blir det både en minneskarta och en provkarta, för veckorna som passerar och för stygnen som försiktigt trevar sig framåt längs tygkartan…

Vecka två av broderiutmaningen handlade om langettstygnet. Det gamla hederliga, som man lärde sig i skolan och sytt runt så många tygkanter som inte blev vackrare av den sömmen. Det intressanta är att låta raderna haka i varandra, från olika håll, och komplettera varandra. Att ”sy över” vågar man knappt, men det ger helt andra effekter när man tar steget.  Att sy langettstygnet alldeles tätt, tätt skapar en ny yta och kan användas som täcksöm.

Syr man runt runt blir det en spindelliknande sol, oproportionerlig mot tågrälsen – men ändå.

Det våffelmönstrade tyget känns trist men biten passar ändå in och får bli kvar, som en pusselbit som leder till nästa. Det är trist att sy på knallröd aidaväv, men jag gör det ändå. För visst passar tyget med stygnen: naiva, osäkra, trevande stygn på en tygbit för barn (kanske till och med hittad på något dagis?). Det finns passande nog en viss naivitet i alla kartor. Vi vet ju att världen är mer komplicerad och inte så platt, ändå tar vi ibland till den som vägvisare för att hitta rätt. Och hur det än är, så visar vägen framåt.

Publicerat i Textilt skapande | Taggat , , , | Lämna en kommentar

  • Introduktion

    I den här bloggen skriver jag betraktelser om litteratur, kultur och kreativitet. Det kan handla om tacksamhet, broderi eller vardagsfunderingar i allmänhet. Jag har skapat den här virtuella platsen eftersom jag har ett behov av att skriva, och ibland vill jag dela med mig av det jag skriver. Jag hoppas du ska trivas här.

    Vill du dela någon av dina tankar kring det jag skriver om är du varmt välkommen att lämna en kommentar! Det uppskattas alltid.