Sju år i Tibet

Jag har sett filmen Sju år i Tibet på DVD och fick på så sätt en dos av (västerländskt framställd) österländsk visdom. Jag har sett den förut, men det är ju en så otroligt vacker och välgjord film, och Brad är ju inte ful att titta på. Att den är baserad på en verklig händelse och visar ett historiskt förlopp gör ju det hela inte heller sämre.

En annan väldigt cool sak med filmen är att Dalai Lamas mamma spelas av hans syster (hon spelar alltså sin egen mamma i filmen) och flera av munkarna i filmen är riktiga tibetanska munkar som blev rörda till tårar när de kom till inspelningsplatsen där man byggt up Lhasa, världens tak!

Filmen handlar om äventyraren Heinrich Harrer som lämnar sin hustru i Österrike, trots att hon vädjar till honom att han ska stanna (hon är gravid), för att bestiga Himalaya. Han är självisk, äventyrslysten och ser inte vad som är värdefullt i livet förrän han mister det. Han tror att han ska klara allting själv och stannar aldrig upp för att fundera. Inte förrän han träffar hans helighet Dalai Lama själv finner han det lugn han annars bara hittat i klättringen. Tillsammans med pojken Dalai Lama lär han sig det buddistiska sättet som handlar om ge upp sin ärelystnad för att vinna respekt. Att inte leva bara för sig själv. Att kärlek inte handlar om erövringar och charm utan om att se den andra och ge av sig själv. Först då kan han återvända hem och försöka bli vän med sonen som han aldrig mött.

I verkligheten skrev Harrer boken Sju år i Tibet när han kom tillbaka, den har översatts till 53 språk och sålts i tre miljoner exemplar. Filmen kom 1997 och är baserad på boken.

De få buddistiska visdomsord som uttalas i filmen går direkt till mitt hjärta och jag förvånas över hur hemma jag känner mig med deras visdom. Under de senaste fem åren har jag ganska omedvetet sökt information från österländska källor. Jag har nog mer snubblat över det jag behövt än sökt upp det medvetet tror jag. Jag är långt ifrån vis eller ofelbar, men buddism är för mig ett kärleksbudskap jag gärna tackar ja till, på mitt eget sätt.

Detta inlägg publicerades första gången 8 september 2007, på en annan blogg jag startade då men aldrig kom igång med.