Stygnskvättande på tåget

Efter kaffet i Bistro-vagnen återvänder jag till min plats och fortsätter brodera. x-2000 susar fram, förbi träd, hus och stationer. Himlen är blygrå, marken fortfarande gult vinterblek.

I knät har jag en fyrkantig bit tyg med en väldigt massa stygn på. Mitt gröna experiment-broderi växer långsamt och organiskt. Det är icke-föreställande, en slags abstrakt konst som inte har en aning om vad den vill. Några stygnskvättar här och där i olika färger. Just idag broderar jag med lila. Jag vill se lite kontraster, jag vill se förändringen. Mina stygn är så små att ibland när jag fäst tråden på baksidan har jag ingen aning om var jag sytt. De små stygnen försvinner i helheten av färg, men tillsammans med de andra stygnen bildar de en helhet.

Igår kväll kladdade jag på glittrig lila textilfärg bara för att få till en förändring. Nu när det torkat ser det plastigt ut. Jag broderar över färgen så gott det går, döljer den. Jag får ont i fingrarna av färgens motstånd.

Jag sitter på tåget mot Köpenhamn. I min ipod lyssnar jag på nedladdade program från SR. Kulturnytt har jag svårt att koncentrera mig på. I Filosofiska rummet pågår en krystad diskussion om genus som gör mig ledsen. Sedan ett avsnitt av mitt favoritprogram Kropp och själ. Denna gång handlar det om nyutkomna böcker om psykologi. Det goda mötet och det goda samtalet, det mellan en professionell och en hjälpsökande i terapirummet. Det handlar en hel del om debatten mellan psykodynamisk terapi och kognitiv terapi. De enas om att båda behövs, att  terapiformerna kompletterar varandra och kan lära av varandra.

Jag syr ännu ett par stygn medan tåget rusar vidare.