I nöd och lust

Jag läste ut Elizabeth Gilberts andra självbiografiska bok för ett tag sedan. I den första, Eat pray love (Kärleken och meningen med livet), skriver hon om sin skilsmässa och om både den yttre och den inre resan hon gjorde efteråt för att finna sig själv. I den nya boken Commited (jag har läst den på svenska och då heter den ”Tankar om äktenskapet: I nöd och lust”, jag hittade den översatt till svenska på biblioteket och nu finns den som svensk pocket också) beskriver hon hur hon och hennes nya pojkvän tvingas gifta sig mot sin vilja. Hela boken är fylld av hennes känslor kring detta och hennes research kring vad ett äktenskap betytt historiskt och blivit fram till idag, inom kristendomen men också i andra kulturer där två individer bundits samman av någon slags löften till varandra eller byn där de bor.

I nöd och lust av Elizabeth Gilbert, foto Hanna Andersson

Till en början känns boken inte speciellt lovande. Elizabeth och hennes Juan tvingas gifta sig eftersom han blir utvisad ur USA och det ger dem båda ångest. Det enda sättet för honom att få uppehållstillstånd är förstås äktenskapet men båda har misslyckade förhållanden bakom sig, och skilsmässosår som fortfarande varar. De reser utomlands tillsammans för att planera, fylla i rätt ansökningar, slicka sina sår och vänta. Elizabeths utredning tar sin början, och det är när äktenskapets alla historiska fakta presenteras som jag tycker det blir intressant, speciellt som hon hela tiden gör personliga reflektioner.

Det jag tycker allra bäst om med Gilberts bok är den genre som den innefattar. Jag är inte helt säker på vad jag ska döpa denna vida och fantastiska genre som jag just upptäckt, men jag vet att det är min absoluta favoritgenre alla kategorier just nu. Kanske har den redan ett bra beskrivande namn?

Boken sorter in under ”fakta; biografi”, men det gör ju många böcker. Inget fel med biografier, men man läser dem ju bara om man redan känner till huvudpersonen, eller hur? Den här genren är intressant på ett helt annat sätt. Det är en biografiskt skriven bok, men inte alls en biografisk skildring i den meningen att den mest berättar om författarinnans liv med Juan, deras kärlekstrubbel och karriärval. Nej, istället fokuserar författarinnan här alltså på ett allmängiltigt ämne, äktenskapets vara eller icke varande, och gör det djupare och mer blodfyllt genom sitt personliga berättande.

Om jag ska försöka skriva ner min definition skulle den låta så här:

En berättelse som leder framåt fylld av intressant välunderbyggd fakta baserad på egen research, personliga jämförelser samt kunskap & nyfikenhet, allt beskrivet ur författarens icke-objektiva perspektiv.”

Det inkluderar nog det mesta. För mig är det just subjektiviteten som gör det intressant, kanske speciellt när den är tydligt uttalad.

De författare som jag själv förälskat mig i är alla kvinnor, men säkerligen finns det män som också bidrar till denna genre som vi kort kan kalla ”Subjektivitetsfakta”. Det vill säga när författaren själv forskar på ett ämne, noga skriver ner sina fakta men samtidigt också antecknar anekdoter med reflektioner över vad allt detta betyder i hennes eget (och andras) liv.

Gilbert skriver till exempel om hur svårt det är att ta de livsavgörande besluten eftersom det hela tiden finns så många andra val och möjligheter. Vi exponeras hela tiden för andras liv och vill gärna jämföra, avundas och fundera över om våra egna val verkligen är de rätta. Kanske en av anledningarna till att skilsmässorna ökar hela tiden?

Hon skriver också otroligt fint om möjligheten att trots att man är barnlös ändå ha en relation till andras barn, som t.ex. ”moster”, och hur viktig världens alla mostrar är och har varit genom tiderna, vilket får mig att tänka på mina egna många barnlösa men otroligt generösa vänner. Gilbert som själv valt att inte skaffa barn, skriver; ”Att vissa kvinnor inte fortplantar sig är kanske inte bara fullt godtagbart utan rent av nödvändigt. Det verkar som om vi, som biologisk art, har behov av många ansvarstagande, medkännande barnlösa kvinnor som kan stödja samhället på olika sätt. Barnafödande och barnavård är så krävande att det lätt kan sluka de kvinnor som blir mödrar – eller rent av ta livet av dem.” Det kan hända, skriver hon ”att vi behöver ha kvinnor i reserv, kvinnor som inte är slutkörda utan står beredda att rycka in och hålla stammens vardagsliv i gång.”

Hon förklarar den statistik hon hittar och tycker är intressant, som till exempel faktumet att ju yngre man är när man gifter sig ju större risk är det att äktenskapet misslyckas, hur säker man än är på sina känslor när man gifter sig. Det beror förstås inte på att unga är dumma utan på att vi förändras ganska mycket från tonår till vuxen och sedan till medveten vuxen. På grattis-kortet till min singelväninnas 30-årsdag skrev jag själv citatet; ”En kvinna som är singel på sin 30-årsdag har stor chans att bli lycklig” (okänt ursprung). Hur faktabaserat det citatet är kan jag inte uttala mig om, men jag vet i alla fall att det kändes trösterikt just då… Nu några år senare är hon lyckligt gift, har hus och två små barn. I födelsedagspresent fick hon Gilberts bok om äktenskapet eftersom den slutar lyckligt den också och eftersom jag tror att hon också är intresserad av subjektivitetsfakta!

Själv fortsätter jag jakten på fler böcker i genren ”subjektivitetsfakta”. Tips mottages tacksamt, jag har ännu inte hittat till den hyllan på mitt bibliotek eftersom de envisas med att sprida ut dem under andra, mer vedertagna, kategorier.

3 Replies to “I nöd och lust”

  1. En annan fantastisk bok i den genren är ”Simone och jag” av Åsa Moberg. Läs den om du inte gjort det redan.

  2. Inger, tack för kommentar. Kul att se att du läst och varit på besök i mitt virtuella hem. Självklart har jag läst Simone och jag, det gjorde jag när den kom i pocket, säkert även då på din rekommendation!? Gillade den väldigt mycket. :-)

Comments are closed.