Att släppa taget

Just nu känns det som om jag har den här bloggen för att öva mig i konsten att släppa taget, inte i skrivandets konst.

Jag försöker lära mig att ”släppa taget” om alla de idéer jag hela tiden kommer på men inte hinner genomföra. Det är inte någon idé att skriva upp dem i listor ens, för då vill jag ju genomföra dem. De framkallar en viss inre skrivstress, något jag skrivit om här tidigare. Stressen i att vara skribent men inte skriva något är… stressande (och numera även beklämmande, speciellt när jag återkommer med gnäll som nu. Ursäkta).

Listor med rubriker till olika uppslag finns det annars gott om hos mig. Vart och vartannat anteckningsblock har anteckningar av det slaget. Ibland när jag går igenom dem kan jag tänka “Men vad betyder det här då? Vad ville jag skriva om?” men oftast tänker jag att “Men vad nu, skrev jag aldrig om det där ämnet? Inte ens en liten kort text?” Jag tänkte ju så mycket bra, varför tog jag mig inte tid? Tiden rusar fort fort och räcker inte till. Det är konstigt så fort den går, hur ska man få tag i den?

Nej, det är ingen idé att ens bära med sig en anteckningsbok att fylla med vackra tankar, även fast det rekommenderas så varmt av de flesta författare. Inte när man inte har tid att ta till vara alla små poetiska embryon som hjärnan föder. Min kompis E, vars födelsedag jag missade förra veckan, hade ett kort tag en blogg där inläggen var små tankesprång på ett par rader. Oredigerat men ack så fint tänkt. Jag tyckte det var vackert och önskar att hon fortsatt, men det projektet självdog som så många andra bloggar världen över. Kanske är det bättre att ta till vara på det där lilla, hellre än att ge upp helt? För vad har man om man ger upp? Bara dagarna som gick, som ju skulle föreställa livet.

Min lista med inlägg jag vill skriva och publicera här är längre än veckan, ja hela året ut kan täckas av dem. Det blir omöjligt att följa upp alla spår min hjärna lägger ut. Men kanske nåt ibland? Kanske något litet.

One Reply to “Att släppa taget”

  1. Hanna, I love your art and I didn’t know you also wrote. I like what you have to say about Hello Kitty! I feel much the same… I didn’t grow up with her, but I like Kitty because I have a cat and she is so cute! Simple!

    As for not having time … well you are not alone. Time does fly, but you shouldn’t get depressed – you can say a lot just be talking about how you feel!! =)

Comments are closed.