Jag cyklar fram på rosa moln

Cresent femto i rosa och vitt

I helgen köpte jag äntligen en ny cykel. Efter flera års minskande cykling och över ett års cykeluppehåll kan jag nu rulla framåt igen. Det är helt underbart att susa fram med vinden i håret, ordentligt instoppat under en lika nyinköpt hjälm förstås. Det är en frihet och en lycka som jag nästan glömt bort.

Cykeln är årets modell av Cresent Femto, med 16 växlar. Det är en hybridcykel, det vill säga en slags blandning mellan en vardagscykel (en cruiser, eller som cykelhandlaren kallade dem: ”tantcykel”) och en sportcykel. Jag kollade lite på cyklar även förra sommaren, för det var då reglaget på min gamla cykel rostade sönder och slutligen fastnade på treans växel (den hade bara tre växlar) så att det blev ännu trögare än vanligt att cykla.

Jag ville så gärna ha en rosa cykel, och det fanns inte några sportiga modeller i rosa tyvärr. Ibland undrar jag om jag blivit färgfixerad, men samtidigt tänker jag: varför inte? Jag gillar och trivs med rosa, så då ska jag banne mig ha det även om det (för många andra människor) verkar vara den mest laddade färgen. Men förra året kunde jag inte bestämma mig för vad jag ville ha. Jag antar att det inte var rätt tid för en ny cykel i mitt liv. Men nu är det det. För plötsligt fanns den bara där, min rosa cykel. Det var kärlek vid första ögonkastet. Först möttes vi på nätet (som med så mycket annat fantastiskt i mitt liv), och sedan var det bara bestämt. Henne ska jag ha!

Min nya cykel kommer i den perfekta färgkombinationen ljust rosa och vitt. I cykelaffären har de, enligt mina önskemål, monterat på stänkskärmar och pakethållare i svart, en snygg kontrast till den ljusa ramen. De har även satt på laglydiga lampor, stödpinne och godkänt lås. Den är så himla snygg att jag ler varje gång jag ser den.

Min förra cykel fick jag i födelsedagspresent av mamma och pappa när jag fyllde 14 år. Den stod på den mörkgröna heltäckningsmattan i mitt rum när jag vaknade på min födelsedag. Glänsande röd och nyfin. Och trots att jag aldrig varit någon speciellt sportig typ har jag haft mycket glädje av min cykel genom åren.

För jag har cyklat mycket på den där cykeln. Genom tonåren och in i vuxenlivet har jag cyklat på samma röda (numera något blekta) cykel. På den har jag cyklat till kompisar för att umgås, till högstadiet, biblioteket, tågstationen, jobbet och senare till universitetet. På den har jag gjort utflykter, balanserat matkassar och skjutsat min lillebror när han var på besök.

Sadeln är sedan länge sönderskuren och blir vattenfylld när det regnar Än mer irriterande och ganska farligt är att handtagen i plast sitter löst! Originalen blev stulna när jag tillfälligt bodde i ett studentgetto under ett par veckor, och de nya som jag fick hos cykelreparatören är bara påtryckta på metallen. Det var på grund av det jag åkte i backen förra våren, med ett handtag löst i handen och cykeln på väg någon annanstans längs trottoarkanten. Det var nära att jag slog ut tänderna, men jag hade tur i oturen och kunde gå därifrån efteråt. Nu går gammcykeln i pension och jag går vidare.

”Jag kan VISST cykla. I SMYG.”
Lotta på Bråkmakargatan

Jag har lovat mina föräldrar att cykla försiktigt. Den är så lätt att trampa att det bitvis känns som att sväva fram på rosa moln. Jag undrar om det ska vara så här lätt? Men jag ska ta det lugnt, åtminstone tills jag lärt mig att att det inte finns någon fotbroms att ta till i nedförsbackarna.

Det är ändå ingen idé att trampa bakåt, det är ju framåt jag ska.

One Reply to “Jag cyklar fram på rosa moln”

  1. Får lust att köpa ny cykel också. Kanske inte en rosa men den är super fin din ny köpta färg kombination.:D
    Vi kanske ses någon gång under hösten.

Comments are closed.