En alldeles, alldeles underbar roman

The Signature of All things

Jag har läst ännu en bok av Elizabeth Gilbert, en av mina favoritförfattare. Hennes två tidigare böcker på svenska är självbiografiska, men det här är en mustig och alldeles, alldeles underbar roman som jag fått mitt lokala bibliotek att ta in på engelska, vilket kändes väldigt trevligt (även om de tog in den med ”stor stil” vilket gjorde att det boken var mer tegelsten än den hade behövt vara för min del). Det är en sån bok som jag antagligen inte alls skulle läst om det inte varit en för mig känd författare som skrivit den, men som jag nu är extremt tacksam för att ha fått uppleva. Tacksamhet är förresten något jag verkligen känt mycket av denna helg.

The Signature of all things är lite som en blandning av en klassisk Jane Austen och den exotiska och lite skrämmande Wide Sargasso Sea. Gilbert har lagt ner mycket möda på research och att hitta rätt ”lite gammaldags” ton, och jag tycker hon lyckats alldeles utmärkt. Hon berättar om Alma Whittakers liv, men börjar redan med hennes pappas dramatiska resa från att vara en fattig trädgårdsmästares son i England, till tjuv, affärsman, äventyrsresande och senare en av de rikaste männen i den nya amerikanska staden Philadelphia. Sedan får vi följa en ung kvinnas uppväxt i början av 1800-talet. Till skillnad från sin far, som egentligen bara är ett obildat råskinn med näsa för pengar, får Alma en utbildning som skulle tynga vilket annat barn som helst. Men Alma är vetgirig, lättlärd och villig att ständigt utmana sig själv och andra. Ensam tar hon sig ann sin värld. Hon är rädd för de anställdas barn, och umgås helst med sin ponny, som ständigt följer henne på upptäcktsfärder runt om på ägorna.

Så småningom blir Alma botanist, och börjar forska och skriva om en växt som ingen annan intresserat sig för tidigare: mossa.

Alma törstar efter kärlek, fortsätter söka svar på sina många frågor och tar hand om sin pappas affärer mer och mer ju äldre hon blir. Jag vill inte avslöja för mycket av intrigen, men precis som det ska vara i riktigt bra böcker erbjuder den här romanen flera avslöjanden där läsaren, liksom Alma, får sina bestämda åsikter satta i gungning.

Boken är som sagt en upplevelse, ett äventyr. Jag älskar den högtidliga stilen, och den torra humorn. Språket. Beskrivningarna. Det underbart feministiska stråket som nästan bara skymtar fram. Almas kärlek till mossorna, den underliggande passionen, de historiska referenserna, inte minst dem till Charles Darwin – en annan av mina favoriter. Och en adopterad syster som står upp både för slavarnas rättigheter och för vikten av att ha belägg för sina påstått vetenskapliga uttalanden.

Helt enkelt en alldeles, alldeles underbar roman.