Den hemliga trädgården

The Secret Garden in my window - photo copyright Hanna Andersson

Jag älskar bra romaner, och speciellt när de dessutom är vackra till utseendet. Men det händer förstås inte så ofta att jag köper dem, eftersom jag försöker låta bli att utöka mitt bibliotek. Så det blir bara någon pocket då och då, eventuellt nån kartonnage, och så nåt loppisfynd ibland förstås.

Pocketböcker är ju skapade för att vara billiga, för slit och släng och snabb konsumtion. Väljer man pocket får man oftast inte hålla i de vackraste bokomslagen eller njuta av elegant bokdesign. Men på senare år har det kommit ut en del pocket som de lagt lite pengar på att designa, vilket jag tycker är kul.

För några år sedan gav till exempel Penguin ut tre böcker med ”broderade omslag”, det vill säga tryckta omslag där bilden och även titel är gjort som broderi. De är broderade av textilkonstnären Jillian Tamaki, som är otroligt duktig.

Några år efter det kom Bonniers ut med Utvandrar-serien med broderade omslag av Karin Holmberg, med samma princip. Insidan av bokomslaget visar baksidan av broderiet, med alla trådar och knutar, vilket jag älskar, och i Penguins fall är omslaget i relief, vilket gör att när man drar fingrarna över det känner man strukturen av ”stygnen” även om det bara är papper. Det var en helt ny idé för mig, och jag förälskade mig i alla omslagen, men det var bara en bok jag egentligen ville läsa av de tre, så den köpte jag. Jag skrev också om de broderade omslagen i Broderiakademins tidning, vill jag minnas. Men som vanligt, när jag väl införskaffat boken var det ingen brådska med att läsa den, så då gjorde jag (förstås) inte det då.

Men nu fortsätter mitt projekt Läsa-det-jag-äger, och att beta av en del böcker-som-skräpat-olästa-i-bokhyllan pinsamt länge Projekt. Därför fick The Secret Garden av Frances Hodgson Burnett, följa med på en tågresa. Den blev ett underbart ressällskap genom förseningar, ovisshet och på ersättningsbussen som till min lättnad till slut tog mig hemåt genom natten.

Först när jag läst ut boken kom jag på varför författarnamnet kändes så bekant, jag har ju läst henne tidigare. Det är ju Frances som skrivit En liten prinsessa (”A Little Princess: Being the Whole Story of Sara Crewe Now Told for the First Time” – utgiven 1905), som jag älskade när jag var liten (var jag nio eller tio år kanske?), och läste om mer än en gång.

The Secret Garden är en bok lite i samma anda som En liten prinsessa, även om de här eländiga stackars barnen inte är fattiga utan bara hemskt rika, bortskämda och egocentriska små brats. Men genom historien växer de som tur är till sig, de lär sig att vänlighet och generositet gör att man känner sig mindre ensam och utlämnad. Ja de utvecklas helt enkelt, vilket ju är något som bör ske i alla bra romaner.

Jag hade tänkt mig en historia i stil med Marias Gripes Tordyveln flyger i skymningen, med mystik och magi och magiska älvor, men det var helt fel spår jag lett in mig själv på. Istället är var det oväntat nog socialrealism för barn jag fick, med stänk av ironiserande över de det omöjliga i att bli lycklig av sina ekonomiska rikedomar, när man är blind för allt annat som är viktigt i livet.

Vi tas från en prunkande och välskött Indisk trädgård av ett övergivet, föräldralöst (så klart) barn till en kal, vintrig brittisk trädgård där en rödhake är den enda som verkar bry sig om henne. Vi lär oss uppskatta hur små bruna frön förvandlas till något magiskt, väldoftande och vackert när våren äntligen kommer.

Jag bara älskar den här boken, kanske mycket för att innehållet var så förvånande oväntat och olikt allt annat jag läst, men ändå påminde mig om tiden då jag läste littvet och slukade äldre litteratur som denna bok. Dessutom blir jag riktigt sugen på plantera och gräva i jorden när jag läser. Jag vill ju odla min trädgård (och skulle göra det också om jag haft någon). Jag får odla min trädgård genom att läsa istället, det duger fint det också.

Klicka vidare och läs mer…